Mikael Sääf

Vad är Alzheimerloppet?

Alzheimerloppet är ett motionslopp som arrangeras av Alzheimerfonden för att samla in pengar till den viktiga forskningen.

Läs mer om Alzheimerfonden.

Varje form av pulshöjande aktivitet har visat sig kunna förebygga demenssjukdomar därför satsar Alzheimerfonden på motion och koordination för en bättre hälsa – hjärnhälsan.

Genom åren har Alzheimerloppet blivit ett etablerat lopp med ökat antal deltagare för varje år, både privatpersoner men även företag och vårdenheter. Samla drabbade, anhöriga, unga, gamla, arbetskollegor eller klubbkamrater – Alla är välkomna!

Vad är ett digitalt lopp?

Alzheimerloppet är ett digitalt lopp där alla kan delta oberoende av var du bor i landet. Spring, gå, cykla, simma eller annan pulshöjande aktivitet, valfri sträcka var du vill 25-29 maj. #Alzheimerloppet och lägg upp en bild på dig i social medier (Facebook och Instagram) för att uppmärksamma Alzheimers sjukdom.

När jag läste om detta, så var det självklart att anmäla mig och jag lade upp detta på Fb, och sedan visade det sig att många av Ylvas och mina vänner gjort det samma, så lördagen den 27/5 så blev det en gemensam aktivitet, en lång promenad runt en lokal sjö, med samling efteråt för gemensam grillstund..

Vilket fantastiskt sätt att uppmärksamma denna hemska sjukdom och att på något sätt också uppmärksamma Ylva, som inte kan vara med och som inte längre ens är medveten om att vi gör det…

I dag är ca 160 000 människor i Sverige drabbade av någon demenssjukdom. Alzheimers sjukdom är den vanligaste. Det finns cirka 100 olika diagnoser och många har flera diagnoser samtidigt, till exempel alzheimer och vaskulär demens. Lewykroppsdemens och frontallobsdemens är exempel på andra demenssjukdomar.

Vill du ge en gåva? Gör det HÄR

Är det det man hamnat i – har man blivit en Grumpy Old Man?

Det finns nog en del som skulle hålla med om det, som bara ser vad jag delar på FB. Där är jag Grumpy..det kan jag nog hålla med om….

Jag måste erkänna att jag haft det tufft personligen under några år, och även om de flesta som jag träffar ofta eller dagligen inte kanske alltid märker det så har jag tappat mycket av den energi och gnista som jag alltid haft. Jag har alltid haft en enormt positiv inställning till det mesta och har angripit utmaningar med en inställning att det alltid går att hitta en väg fram. Går det inte på ena sättet, så får man hitta ett alternativ sätt, att ro allt i hamn.

Men ibland stöter man på utmaningar där man inser att det finns inga alternativa dörrar att öppna, det finns ingen väg över eller under, det finns bara ett svart hål, som sakta blir större och större och så känns det att leva med någon som har fått diagnosen Alzheimer.. det är svart!

Kanske är det därför jag blir irriterad när jag läser om hur landet vi bor i, som jag ser det misskötts, och har gjort under lång tid….
Har jag rätt, eller har jag fel, ja, det kan ju bara jag avgöra – hur jag tycker och när jag läser dagligen om den fullständigt barocka kriminaliteten vi har i landet, om sjukvården som ”krisar” med en ny artikel varje vecka, om skolorna som får stänga för att vissa elever beter sig så brutalt att det är en risk för andra elever att vara i skolan.
Vi har ett elsystem som kräver att vi alla sparar på el, och det har bla inneburit att jag har eldat ved för 3,000kr för att spara kanske 4000kr i el….och det är ju fantastiskt smart för klimatet med mina ökade utsläpp..
Och snälla, den som påstår att nedläggningen av känkraften inte har någon påverkan på priset och att ”vi har aldrig exporterat så mycket el som nu”, betyder att vi har ett elsystem som fungerar – kan genast sluta med det…MP och S drev fram en nedläggning, så är det bara! PUNKT! Det kommer vi få lida av länge.

Ja, jag gnäller på FB, vilket är helt meningslöst, det inser jag med, men kanske kan man få en enda person att förstå, att kanske själv börja läsa och lyssna på mer fakta..
Det som slår mig är att trots att man inte får så många reaktioner, och jag tror att mina inlägg ”skuggas” av FB, så inte så många ens ser dem….som när man lägger upp en bild på något annat, är att när man pratar med människor, så håller nästan alla med, de flesta är faktiskt mer ”trötta” på hur det ser ut i landet än mig…tro det eller ej…

På tal om sjukvården, så, ja, efter att dottern varit sjuk i hög feber i flera dagar så ringde hon 1177, och fick en tid till vårdcentralen, med väldigt hög puls och hög sänka, så skickades hon vidare till akuten…
Efter 4 timmar så fick hon lämna, men hela händelsen från besök till nu 1,5 vecka senare är en historia för sig…och, ja, som pappa till en dotter, så finns det helt klart plats för förbättringar. Jag lämnar det där, just nu….

Det kommer att bli bra, sjunger Laleh….och det här en låt jag ofta lyssnar på, för jag vill ändå tro på henne…jag vill så gärna tro att det kommer att bli bra, en dag…

Om jag går vilse
Få mig att hitta tillbaks
Visa mig havet igen
Det som fanns före och är större än jag
Flytta på stenar
Lär mig nåt mera
Barnen dem sjunger
Vi har alla svar
Dom växer som träden
Snart äger ni världen
Ni får mig och tro
Ni kommer klara er bra
Jag är bara en sten i havet
Det är inte värre än så
Så, så, så, några ringar på ett hav
Är allt vi lämnar kvar
Du är bara en sten i havet det är inte värre än så
Så, så, så, vad var det ni sa? vad var det vi sa
Det kommer bli bra, det kommer bli bra

Det är vår i luften säger de på nyheterna, så vi går åt rätt håll, det är väl just nu det enda som gör det, känns det som…

Var rädda om er där ute! Akta er för sol och vår!

…ja, vad skall man säga om 2022…

2022 präglades trots allt en hell del av pandemi under våren även om man lättade upp och till slut tog bort restriktionerna.

För mig så började året med att acceptera att jag tvingats att ansöka om ett boende för Ylva, då jag kände att jag inte längre klarade av att ta hand om henne, med sin alzheimer. Hon var på dagverksamhet som under våren utökades till varje dag, och så hade vi stödteamet här ett par förmiddagar, då jag. var på jobbet. Jag har nästan glömt hur jobbigt det var varje morgon att lämna Ylva för att åka till jobbet.

I februari drog sedan kriget igång i Ukraina och det är fortsatt igång, och man hoppas ju att det snart är över, men man fasar ju samtidigt över vart det kan ta vägen…

Vårens lilla projekt blev en Cab – en MG som skulle bli ett alternativ för att åka på semester, då jag insåg att det inte skulle vara möjligt. En enkel, men rolig bil att göra små utflykter med…och det blev några stycken.

Midsommar kom och i samband med detta, så fick Ylva till slut en plats på sitt boende, och flyttade in och samtidigt som det var nödvändigt för att inte jag själv skulle gå under, så var det det jobbigaste jag varit med om…och är fortfarande. Det sista vi gjorde hemma, var att fira våra födelsedagar.

Elsa jobbar på som tidigare och bor ju i Norrköping med Ludde, och har ett härligt liv och Samuel tog ett beslut att börja plugga och i augusti så flyttade vi upp honom till Sundsvall, där han skall bli journalist. Så här 6 månader senare, så känner han att det var rätt beslut och han trivs både med utbildningen och staden. Sundsvall är helt klart en stad som man måste besöka lite mer, det verkar vara fint där.

Hösten – ja, det var en transportsträcka, och det är tur man har ett arbete som är roligt och fyller upp dagarna, så timmarna går hyfsat snabbt…
Det som var en ljuspunkt var dock att alla fönster blev bytta, och entren med balkong byggdes om. Ett större jobb som blivit försenat pga att jag blev tvungen att bli god man åt Ylva, och det drog ut på tiden…det är inte enkelt att få ta hand om ens frus ekonomi…som vi haft gemensam i över 25 år… =)

Sedan rensade vi lite träd bakom huset och tog ned ca 25 tallar och granar, för att få lite luftigare, men ffa för att bli av med kottar, barr och en massa skräp som de drar med sig…målet är att anlägga en ängsmark bakom huset framöver…

Året avslutades med att vi omfördelade ett antal golfar. Jag hittade en ny , Elsa tog över den röda ”hazardfaran”, och vi sålde DGR…

Så, vad sa vi om året 2022…

……..det är väl ändå ett år…att minnas, för man minns väl både bra och dåliga upplevelser, men årsboken med bilder, kommer nog att bli tunnare än vanligt!
Måtte 2023 bli ett år som blir lite mer normalt, med fred igen i Ukraina, början på återuppbyggnad av energisystem som fungerar, en stärkt rättsstat med inlåsta kriminella och minskade skjutningar och sprängningar, med fokus på att stärka Sverige och vår välfärd, där det mesta fungerar på nåder idag, för att ”fotfolket” springer lite extra…och att man får ha hälsan. För faktum är, har man inte hälsan med sig, så är det inte mycket annat som spelar roll..

2022 är dött…länge leve 2023!

Otroligt mycket:

Barnen – att Samuel har börjat plugga i Sundsvall och tycker det är kul och dessutom trivs i sin lägenhet och med sina nya kamrater.
Elsa, som bott ett år i Norrköping och trivs på sitt jobb,
Att de båda har härliga sambos som är hur mysiga och trevliga som helst ( Nåja, Samuel är ju särbo just nu ).

Att man har föräldrar som mår bra och klara sig själva och tom har möjlighet att hjälpa mig med allsköns göromål i trädgården, som gör att jag slipper, men främst att de har något kul och givande att jobba med..

Ett arbete som är hur kul som helst, och där jag verkligen trivs – och vi har massor att göra och vi utvecklas och förfinar oss hela tiden…med fantastiska arbetskamrater, som gör dagarna roliga och trevliga, eftersom vi har ett härligt go och mycket glädje på jobbet..

Ylva, som bor på ett fint boende, med fantastisk personal, som verkligen gör sitt bästa för att ta hand om henne, de kämpar på med massor med utmaningar men de är ändå närvarande och har ett leende på läpparna varje gång jag är på besök…

I allt detta så har jag ju egentligen bara en enda anledning att inte vara glad och som är nästan lika tung som allt annat ovan…och det är just detta faktum, att Ylva, bor på ett boende för dementa, med sin Alzheimer….och tänk, det har redan gått 5 månader, sedan hon flyttade in….otroligt.

Visst har det blivit lättare, och man har på sätt och viss vant sig….lite…att vara ensam, men det är fortfarande så jobbigt periodvis, och så tragiskt..

För att hjälpa personalen att mer förstå hur Ylva var innan sin sjukdom, hur aktiv och glad hon alltid ( nåja, inte allltid,men 99% av tiden ) var, så gjorde jag en fotobok med bilder från livet…och det blev också en litet bildspel….som jag lägger upp här..det är några minuter med bilder på Ylva från en del av de äventyr och den vardag som vi haft under en del av åren..

Här är den….

Se den om du vill, men den är mest här för min egen del…

Jag blir både glad och sorgsen när jag ser den….det är glada minnen, men också en påminnelse om saknaden, av någon som man levt ett liv med…..

Glada Ylva….

Jag väljer tystnaden, för i sorlet som är är det ändå ingen som hör mig……

Om några veckor är det val igen, och 4 år har gått fort…och jag tror aldrig jag har varit så uppgiven som nu, och det här är anledningen.

Jag har växt upp i en familj i en liten kommun, där nästan alla var Socialdemokrater, och fostrats att vara artig, säga hej när man möter människor och det har jag fått från mina föräldrar som jobbat både fackligt och inom handel och service…och bäst var väl det, då många kände igen grabben Sääf genom mina föräldrar. Rykten på byn spreds fort och jag minns att jag en gång kom till jobbet och mor frågade mig om jag var tillsammans med M, och det var innan jag ens visste om det själv… =)

Så, jag växte upp med de socialdemokratiska värderingarna och man pratade redan då om att man skulle satsa på Vård, Skola och Omsorg om de äldre..

Vanliga slogans var – Alla skall med (2004-2008), Trygghet för hemmet (1940), Gärna medalj, men först en rejäl pension (1957), Framtidspartiet (2012) och Ett Bättre Sverige (2014) och så nu – 8 år senare – Sverige kan bättre….

Så från Ett bättre Sverige för 8 år sedan till Sverige kan bättre……ja, ni hör ju….och ärligt talat, vad har blivit bättre sedan 2014? Inte mycket, va? Och vi kan inte skylla på kriget i Ukraina…eller Putin.

Nåja, under många år så jobbade jag i ett litet företag, med drivna Entreprenörer och följde deras kamp för att driva sitt företag och insåg att S gjorde inte mycket för att underlätta företagande…och efter några år på ett större företag så blev jag själv företagare och blev engagerad inom just organisationen Företagarna. En otroligt viktig organisation, som kämpar för att förbättra villkoren för just företagaren.

Visste du att de senaste 20 åren så har 4 av 5 jobb skapats i just små och medelstora företag…inte inom statliga verk eller organisationer, eller ens inom de stora företagen, utan i de små och medelstora. Du borde ha hört talas om sloganen #4av5jobb som många politiker faktiskt använder sig av titt som tätt…

Om man skulle göra det enklare, och mer lönsamt att driva företag och att anställa nya, så skulle många fler våga ta steget och utveckla sina företag och många fler skulle få ett jobb att gå till, om det inte vore så att vi har en enorm kompetensbrist på kvalificerad personal….

Det får mig osökt att fundera på hur det skall gå till att hitta personal till alla de jobb som man lovar skall skapas i den ”gröna omställningen”, när det finns tusentals jobb i storstäderna som är relativt enkla, men som inte går att fylla….men de 700,000 ( jag vet, ett omdiskuterat antal) som idag lever i Sverige på skattebetalarnas bekostnad, kanske bara väntar in ett bättre betalt jobb? Eller de människor som beskrivs ingå i en ”sysselsättning” bara de utför 1 timmes betalt arbete i veckan!
( Japp 1 timme och du klassas som sysselsatt)

Nåväl, jag insåg snart att S, inte har den drivkraften som behövs för att förändra till det bättre för företagarna, de såg bara den lilla klick som tjänade riktigt bra med pengar och som de idag använder som slagpåse för att påstå att det är deras fel att vi har utanförskap och kriminalitet…de såg inte alla de småföretagare som sliter hårt, och i de flesta fall jobbar mycket mer än 40 timmar i veckan, och om man slår ut det har väldigt låg timpenning för sitt jobb. De som tar risken med anställda, och som när det blir tufft avstår sin egen lön för att kunna betala lön till de anställda….som rycker in när personal är sjuka, och som sitter på helger och kvällar med bokföringen och marknadsplaner……ni anar inte hur många som faktiskt har det så…

Nä, det förstår inte S, så då fick man omvärdera sina tankar och lutade mer åt det borgerliga blocket, som såg värdet av det personliga engagemanget och ville att det skulle löna sig att vara hårt arbetande entreprenör.

Idag när jag tog en promenad, så tänkte jag på att om jag inte tittade på tv, läste tidningar eller aktivt sökte nyheter och information, så skulle jag ju inte ha en aning om alla skjutningar, om alla de förnedringsrån som sker, om krisen i skolan, vården och inom rättsväsendet. Jag skulle inte veta att vi haft en invandring på närmare 100,000 uppehållstillstånd om året, och att det redan i år delats ut närmare 100,000 uppehållstillstånd och då är inte augusti ens slut.
Jag skulle inte veta om att elpriserna är sjukt höga och att vi eldar olja i stora mängder för att kompensera i södra Sverige….och att det gör Märta Stenevi rasande, men hon förstår fortfarande inte att hon är problemet.
Jag skulle inte veta att Morgan Johansson inte tar det minsta ansvar för den katastrofala utveckling som skett under hans ledning på justitiedepartementet utan skyller på samhället. (Varför har vi ens honom där)? #avsättmogge

Jag skulle titta upp på himlen och se flygen fara förbi och tycka livet är toppen.
Då inser jag att otroligt många människor är just så, de lullar runt och skrollar lite snapchat och ticktock och tycker livet leker…och har egentligen ingen större koll….tills de själva blir rånade eller bestulna på en katalysator. Eller råkar vara på ett köpcenter när någon blir ihjälskjuten brutalt! Eller snart, får en elräkning som chockar dem.

Jag skall berätta om 2 saker som jag snappade upp enbart denna vecka:

1. En anställd inom vården som jag pratar med, utrycker att hon är trött på sitt jobb och vill egentligen byta. Man är för lite folk och det finns inga att anställa och fortsätter med att beskriva de nya som kommer ut och skall börja efter skolan. De tål inte att bli tillsagda – för då blir de ”kränkta” och det slutar ofta med att de inte kommer tillbaka till jobbat efter några dagar. Eller så är de på plats, men vill egentligen inte jobba, de ÄR utan att de GÖR..för de är fruktansvärt bekväma….
2. En bekant vars son skadats i en bilkrash och har problem med balans och huvudvärk fortfarande efter några veckor – de besöker vårdcentralen, där man konstaterar en ”knäck” i rygg/nacke, som innebär att han bör undvika vara med på gymnastiken under hösten och bör gå på sjukgymnastik. Men man kan inte erbjuda någon tid förens tidigast i december, varav min bekante uttrycker – det kan vi väl inte vänta på, vi måste hitta ett privat alternativ, vilket de gjorde och har fått tid redan nästa vecka….

Varför har vi inte folk att anställa och varför fungerar inte vården?
Trots alla satsningar ända sedan jag fick rösta första gången, tills nu…och nu är det värre än på lång tid. Ja, vi får mycket i vården för våra skattepengar, men nja, med ett av världens högsta skattetryck, så borde det fungera betydligt bättre…men jag hörde att i en region har de fler chefer än sängplatser…det du!

Min analys?
Den enorma befolkningsökningen har gjort att de som kommit (de motsvara ett helt nytt Stockholm) inte har möjliggjort att vi hunnit med att växa med alla de samhälleliga funktioner som krävs i en storstad som motsvarar Stockholm. Det går åt lärare, läkare, sköterskor, poliser, och allt annat, och det har varit omöjligt att hänga med och det gör att antalet människor som utnyttjar dessa funktioner vida överstiger kapaciteten hos dem som skall utföra uppdraget….det är som på en stor konsert, där köerna är långa till de få bajamajorna….det är för lite bajamajor, trots att du betalat skitmycket för din biljett….du fattar va?

Så, slutligen:
När jag nu åker runt på stan och ser alla valaffischer så slår det mig att de är lika irriterande som reklamen i TV4.
De lovar lika fantastiska resultat som Cellit bang (eller vad det heter) och detta rosa tvättpulver som om du bara köper det så kommer du bli av med alla fläckar på en gång. Alla problem löser sig bara de får din röst!
Ska man gå på affischerna, så kan man ju lägga sin röst på vilket parti som helst, de ska alla göra Sverige bra igen (Äntligen). Även S, skall försöka igen, bara de får 4 nya år, så kan de göra allt bättre….alla vi andramåste bara bidra liiiiite mer…..

Men rent krasst, så får man ju istället titta på vad de har skapat – det enda man kan gå på är resultat.

Vi har kris i hela välfärdskedjan. Skolan, vården, energi, rättssystemet, kriminalitet, migration, integration och inte minst vården av våra sjuka och gamla..

Så, om dagens regering vore ett företag som du får dina tjänster av, skulle du fortsatt ge dem dina pengar och förnya ditt abonnemang?
Går du på flashiga valfloskler, eller på redovisat resultat?

Gör en analys, och ta ett klokt val, baserat på fakta och inte känsla, för detta med att gå på känsla har satt oss i den skiten som vi nu befinner oss i, med bla skenande elpriser!

Våga tänk till, och använd ditt riktiga förnuft!

Vi hörs igen efter valet!

Taget från flödet och skrivet av Carl-Oskar Bolin, men är en viktig text och bör delas! Jag lägger inte så mycket viktigare vid att det är ett inlägga av en Moderat, utan det är det han säger som är det viktiga.

___________________________________________________________________________

Därför har Ulf Kristersson rätt och avlatspoliserna fel.

Häromdagen gjorde Ulf Kristersson läsvärd intervju i DN om den framtida klimatpolitiken. Kampen om vem som kunnat uppbringa mest ilska över intervjun har varit hård mellan vänstertwitter och förment liberala ledarsidor lutande åt C. Varför? Därför att Kristersson inte ställer upp på den i delar av samhället förhärskande dogmen om att klimatfrågan handlar om personlig självspäkning.

Just av detta uppenbara skäl har Ulf Kristersson förutsättningar att bli den statsminister som får Sverige att minska sina klimatutsläpp, eftersom han börjar i rätt ände. Inget samhälle kommer nämligen lyckas med sin omställning om det inte finns stöd för den bland befolkningen.

Rätt ände i sammanhanget är att skapa förutsättningar för människor att fortsätta leva sina liv, med samma friheter och möjligheter som tidigare, fast utan att släppa ut koldioxid i någon större omfattning. Det är alltså inte genom att staten driver människor i fattigdom och påbjuder skam som avlat till den som inte ger upp sin tidigare livsföring som man lyckas med klimatomställning. Inget land eller regering har kommit närmare målet med dessa utgångspunkter. Däremot blir delar av miljörörelsen allt mer auktoritär i sin orientering eftersom man dragit slutsatsen att människor istället ska tvingas inrätta sig i en ny livsföring.

I grunden handlar klimatutsläppen om en enda sak. Energi. Det är naturligtvis tråkigt för alla som vill att det mer ska handla om en livsstil där man kan skilja goda människor som bryr sig, från de lite sämre människorna som inte vill eller kan bry sig på samma sätt. Allt i inramningen av den analkande apokalypsen, för att verkligen utmåla den sistnämnda kategorin som särskilt klandervärd.

Allt kokar dock ner till frågan om den energi vi använder släpper ut koldioxid som biprodukt. Svaret på den frågan har i huvudsak sedan den industriella revolutionen varit ja. Den energi vi tillgängliggjort oss under de senaste 200 åren har i ökande omfattning kommit från fossila källor. Innan man rakt av förbannar denna utveckling bör man vara medveten om att denna energianvändning varit en grundläggande förutsättning för precis all ökad mänsklig levnadsstandard. Inga cancermediciner, hörapparater, bilar, iphones, ingenting hade funnits utan den radikalt ökade energianvändning människan lyckats tillgodogöra sig sedan den industriella revolutionen tog fart. Det är förmågan att använda tillförd energi som gjort att vi kunnat göra den resa ingen annan art på Jorden har genomfört.

Är vi då dömda att gå under i våra egna koldioxidutsläpp? Svar nej, eftersom människans tekniska landvinningar tillgängliggjort oss andra energikällor längs vägen. Här blottläggs dock den verkliga sklijelinjen i klimatdebatten. Å ena sidan, de röster som vill att vi ska nå målen med hjälp av energisvält, personlig underkastelse och en radikalt sänkt levnadsstandard. Å andra sidan, vi som ser att energianvändning är en förutsättning för att upprätthålla det välstånd varje människa i västvärlden tar för given. Den förstnämnda sidan förbannar kärnkraften eftersom det idag är det primära kraftslag som på bred front kommer kunna låta oss nå målen utan att människor markant förändrar sin livsföring, eller behöver lägga en väsentligt större andel av sin disponibla inkomst på sin energikonsumtion.

Helt plötsligt försvinner hela caset för de som vill att vi ska skämmas för det mesta av vår nuvarande livsföring – eftersom den till mycket stor del kan elektrifieras och därmed fortgå utan stora utsläpp utan att radikalt behöva förändras.

För att förstå varför kärnkraften är det vettigt skalbara alternativet för att minska koldioxidutsläppen måste man ha perspektiven och storheterna klara för sig.

1 Kg kol innehåller ca 7-8 kWh energi.

1 kg olja innehåller ca 12-13 kWh energi.

1kg anrikat uran 235 innehåller ca 24 miljoner kWh energi.

Det innebär alltså att ett kilo kärnbränsle innehåller 2-3 miljoner gånger mer energi än motsvarande vikt av olja respektive kol.

Det skvallrar om vilka enorma mängder fossila bränslen och därmed utsläpp som ett fåtal kärnkraftverk kan utradera – om bara den politiska viljan finns.

För att sätta det i ett aktuellt perspektiv. Tyskland har försökt genomföra sin klimatomställning genom att lägga ner kärnkraft och satsa på sol och vind istället. Förutom att dessa kraftslag i jämförelse med kärnkraften är extremt ytineffektiva bär de den stora nedsidan av att inte vara tillgängliga på beställning. Det har inneburit att det tyska beroendet av fossil elproduktion så snart inte vädret kan leverera användarnas elbehov varit fortsatt stort. Nu har man, tillsammans med resten av Europa fått erfara den andra nedsidan av sin energiomställning, nämligen beroendet av Ryssland. I panik startar man därför gamla kolkraftverk med installerad effekt motsvarande lite drygt all den kärnkraft Sverige en gång hade i våra 12 reaktorer, men också motsvarande den installerade kärnkraftseffekt Tyskland själva hade kvar så sent som 2016.

Bara i år kommer de extra kolkraftverk Tyskland startar, som man inte hade behövt starta om man hade haft sin kärnkraft kvar, motsvara utsläppen av 4 års svensk biltrafik, eller om man så vill 47 miljoner dieselbilar som kör 1200 mil på ett år. Ändå vill de partier i Sverige som hyllat den tyska energipolitiska resan att dieseln i Sverige gärna ska få bli ännu lite dyrare för klimatets skull. Tydligare än så kan det inte visas att det för dessa partier inte är de globala utsläppen som står i centrum, utan viljan att sätta sig på enskilda människors livsföring.

Häromdagen sa Centerpartiets kärnkraftsmotståndare nr. 1 Rickard Nordin att kärnkraften bara är en affisch för de partier som saknar klimatpolitik i övrigt. Att Sverige, sedan nedläggningen av Ringhals 1 & 2 eldat mer olja i karlshamnsverket under 2021 än under de 10 föregående åren tillsammans verkar vara ett sakförhållande Nordin väljer att bortse från, liksom det faktum att verken kunde förse mer än motsvarande hela Skåne med fossilfri el. Såhär kommer det att fortsätta låta i debatten, därför att det finns en mycket stor schattering som vill att klimatfrågan ska handla om personlig uppoffring snarare än om möjligheten att med hjälp av kärnkraft skapa ett utsläppsfritt samhälle där folk kan leva sina liv som vanligt.

För första gången kan Sverige få en statsminister som på allvar minskar Sveriges utsläpp samtidigt som vi gör upp med den ordning där människor förväntas gå och känna en latent ångest och skam över sin helt vanliga livsföring.

Trädet som knäcks

En månad sedan
För snart 1 månad sedan lämnade jag in Ylva på ett boende för personer med demens/Alzheimer. Det svåraste jag någonsin gjort..

Det som var en stor förändring i vårt liv börjar för oss båda bli det nya normala. Hur normalt det nu kan bli. Ylva har börjat anpassa sig och ser nog boendet som hennes nya plats, även om hon säger att hon vill åka hem ibland, men det gjorde hon även när hon bodde hemma hos mig, så vart hem är, vet vi nog inte riktigt.

Dåligt samvete
Att lämna henne, gav mig dåligt samvete och man funderade på om man var vek och gav upp för tidigt. Att man svek och det var kämpigt att bara åka förbi utanför de första dagarna och se huset.

Det var väldigt jobbigt att leva med det och att ha Ylva hemma, jag måste erkänna det, det fanns inte tid för något annat, och att vara hemifrån och lämna henne ensam, var också ett stressmoment.

Men samtidigt var det befriande att åka till jobbet, att bara vara tvungen att tänka på vad jag hade att göra där, det blev ju ett andningshål.

När man nu slappnar av och vet att Ylva har det bra på boendet så är det som om man hamnat utanför den bubbla man levt i i så många år, där man ”stängt in” det som händer. Man var i bubblan och det fanns inget alternativ.

Nu är man helt plötsligt utanför bubblan och ser in i den och blir medveten om hur tragiskt det är. När man ser det från utsidan så blir det verkligt på ett helt annat sätt. Det brutala är där inne i ballongen och grinar åt en.

Det gör det jobbigare på sitt sätt. Det är svårare att hålla sorgen inom sig. Svårare att stänga allt inne…man vet ju att hon aldrig kommer att komma ut därifrån.

Mår mycket bättre. 
Ja, men så är det faktiskt. Det är helt uppenbart att den stress som jag haft har fått mig att må väldigt konstigt under lång tid. Dubbla hjärtslag, yrsel och obehag på flera olika sätt har nu efter några veckor lagt sig avsevärt. Stressen har ersatts av en annan typ av sorg. Men så vet jag att Ylva har det bra, jag ser att hon trivs, men också hur glad hon blir när jag eller barnen tittar in på besök. Det svåra är avskedet, där vi får hitta på någon avledande manöver med personalen, och helt enkelt bara smita ut. Lite som man gjorde när man lämnade barnen på dagis när de var små.

Samtidigt finns nu möjligheten att umgås med barnen och träffas på helt andra villkor. Vi kan hitta på helt andra saker än vad vi kunde innan Ylva flyttade. Då handlade det om att de kom hem och åt eller fikade, inte så mycket mer. 
Att kunna träffa barnen på helt andra villkor ger en förnyad stor glädje! 

Muntras upp
För någon vecka sedan så kände jag att jag behöver muntras upp, och tänker att varför inte gå på en konsert. Det blir kanon. Vad finns – Melissa Horn i Söderköping – perfekt,  det bokar vi! 

Ärligt, om man ska muntras upp…..så skall man inte gå inte på Melissa Horn. 

Mer melankoliskt kan man inte få. 😳 Hon sjunger ju jättebra och en del låtar är fantastiska, men – mä, inte blir man munter. Hon sa det till och med till publiken

-”Ni har alla haft dåliga perioder i ert liv, annars skulle ni inte gå på min konsert!” 

Haha, där var jag och åkte hem – nåja, lite mer munter var jag ändå.

Så, för att avsluta – med varför jag skrev om trädet som knäcks.

Livet utanför bubblan, får en att se saker ur en helt annan synvinkel än tidigare och häromdagen gick jag en promenad i skogen som vi ofta brukar gå, och när jag passerar den här gläntan med träden så ser jag att ett av träden är på väg att falla.
Min lilla hjärna ser då helt plötsligt att detta är Ylva. Ylva är där mellan alla ståtliga träd, som står rakryggade och njuter av solen, medans Ylva är på väg att knäckas, hon är trädet som snart är på väg att slå i marken och som aldrig kommer att resa sig igen.

Nu kommer jag att välja att se det som om Ylva är på väg att göra en volt, en hjulning eller en flick-flack istället, för att det skall bli lättare att gå förbi. Hon var ju ändå en fena på gymnastik!

Fortsättning här

Idag (20/6-2022) har jag gjort något som nog är det svåraste jag gjort i mitt liv…

Jag har flyttat in Ylva på ett demensboende….

Hon fick diagnosen alzheimer för knappt 4 år sedan, och nu har det gått så långt att jag varken kan eller orkar att ta hand om henne hemma, och efter några månaders väntan, så blev det helt plötsligt en plats ledig och idag blev det flytt…

Men det är så brutalt, och overkligt, och det blir inte enklare av att titta tillbaka på bilder, där vi har haft så mycket kul och varit med om så mycket….men det är minnen, som jag har kvar, även om jag har dem mest för mig själv nu…

Men jag kände att jag behöver skriva, så en del som inte vet, får veta vart Ylva har tagit vägen, något som jag själv undrat lite de senaste åren – Ylva, vart tog du vägen?

Hon är inte borta än, vi kan fortfarande hitta på saker och skapa lite fler minnen framöver, men det blir inte av samma kaliber som de minnen som jag bär inom mig..

Dock har jag en god känsla för att hon är på ett bra ställe nu och får bästa möjliga hjälp, och är mycket tacksam för all stöttning på Solgläntan av T, S och M, samt alla besök från det suveräna stödteamet med K och N och vovven Yra. Ni har varit suveräna!

Och tack till Å, som stöttat och stått ut med mina mail och samtal…

Sedan finns det en del övrigt att önska kring samordningen hos kommunen. Jag vet ärligt inte hur många olika avdelningar och personer jag har haft kontakt med under åren för att få allt på plats…men det bortser jag från idag..

Man lär sig också att inte ta något för givet, att inte spara på livet utan vill man göra något, så gör det, för en vacker dag, så kan det vara för sent…

Fortsättning

Idag läser jag om en Socialdemokrat och en Moderat som på tvivelaktiga grunder får ersättning för boende, då de är skrivna på ort, mer än 5 mil från riksdagen..

Sossen, är ordf i Skatteutskottet och har en rimligt hög lön, men har skrivit sig i ett ruckel i Vänersborg, för att få ca 100,000kr extra/år för övernattningslägenhet. När uppdrag granskning avslöjar honom, så skriver han om sig på annan ort, inom några dagar och sedan avgår han självmant, då han ”inser” att förtroendet är skadat!! (Han är helt klart kvalificerad för att leda Skatteutskottet, med den slutledningsförmågan)

Moderaten då – ja, hon är skriven i Vetlanda hos sin bror och hans fru (!)..

Hennes pojkvän och dotter, däremot, är skrivna på Värmdö…och såklart vill de inte ha henne boendes där, när det kan säkra en bra semestertripp om året, på skattebetalarnas bekostnad!

Dessa är folkvalda och de skall styra Sverige och de skall vara ”Svenska folkets förebilder”. Det som förvånar mig är att så få ryter ifrån. det blir en notis i nyheterna, några dagar, sedan lägger det sig och så tuffar vi på igen tills nästa idiot blir avslöjad att sko sig på skattebetalarnas bekostnad.

Hon försvarar sig med att hon gjort ett misstag! Jag antar att man aktivt måste fylla i en blankett för att få ersättning, så det är nog ett väldigt aktivt misstag!

Dessutom så kan de ta traktamente för deras långväga besök i Stockholm, så bedrägeriet är större än så!

Politiker är våra förebilder och skall företräda landet och dess innevånare på bästa sätt och för landets bästa, precis som läraren är för sina elever och fotbollstränaren är för sina spelare!

Om fotbollstränaren snor barnens pengar som de skall ha till en fotbollsresa, eller läraren slår eleverna, eller lär dem dumheter, så blir du upprörd (hoppas jag) och kräver en förändring. Tränaren får sparken och får betala tillbaka och läraren får gå, och man ber någon ny att ta över.

Politiker är hela Sveriges förebilder och vi måste kräva mer av dem!