Mitt öppna brev till alla Sveriges riksdagspolitiker
2021-09-10
När ett femtiotal fullvuxna män, enligt etablerad media tillhörande två olika släkter från Turkiet, på öppen gata i Lund, börjar slåss som 5–6-åriga småpojkar, lämnar de oss, vanliga medborgare och betraktare, i fritt fall, trots att vi borde ha vant oss.
Skjutningar, bombdåd, hedersmord, könssegregering, antidemokratiska men trots det statligt och kommunalt bidragsunderstödda kulturföreningar – med islamistisk inriktning -, bilbränder, systematiska välfärdsbedrägerier, monopoliserad narkotikahandel, växlingskontor med dubbla agendor, organiserad utpressning, gängrån, gängvåldtäkter, gängmisshandel, antidemokratiska predikningar i moskéer, könssegregerade friskolor… Listan kan göras så lång att den inte tas för sannolik. Men det är den.
När det handlar om invandrare, och av de invandrade födda människor, som inte fungerar på ett acceptabelt socialt plan i Sverige, och som inte har en funktionell nivå på svenska språket, har nu en kritisk punkt för mig, en helt vanlig, ganska vänlig, omtänksam och tolerant människa, nåtts.
Jag är tidigare verksam lärare i grundskolan och gymnasiet, på asylförläggningar och andra institutioner. Jag har även ett förflutet inom egenföretagande. Mina ideella engagemang har funnits i bland annat Amnesty International, IM och kommunala, intensiva integrationsvärdskap. Jag har rest i hela mitt liv, och besökt Uzbekistan, Oman, Förenade Arabemiraten, Marocko, Jordanien, USA, Norge, Ecuador och ett trettiotal länder till. Jag har arbetat utomlands.
Min vänkrets består av svenskar med rötter i Sverige, Chile, Argentina, Irak, Iran, Syrien, Australien, Danmark, Tyskland… Vännerna är med andra ord mångkulturella. Alla fungerar mycket bra som demokratiska och sociala medborgare i Sverige, och alla har kvar de kulturella spår som de önskat behålla.
De senaste årens utveckling har resulterat i att jag idag starkt ifrågasätter att medborgarskap har getts till människor, som inte klarar av en funktionell anpassning till det land de en gång valde själva att söka asyl i.
Jag anser numera, att det är ett stort, nationellt och kanske irreparabelt misstag, att ha gett svenskt medborgarskap snabbt och utan krav, så som har skett.
Facit har vi nu; flera parallellsamhällen med var sina måttstockar inom till exempel juridik.
Det är ditt ansvar som politiker, att ha framförhållning. För samhällets, statens och medborgarnas bästa.
Hur har du agerat som politiker, i frågan om den stora invandring som har tillåtits? Har du lyssnat på, och läst dem som har förutspått det vi nu har att förhålla oss till? Vi har en rad kunniga experter inom mångkulturell integration, hederskultur, terrorism, islamistisk extremism och klankultur, för att nämna några ämnen som blivit en vardag för oss.
Varför har du tillåtit att medborgarskap getts utan krav? Att leva i ett väl fungerande, demokratiskt och liberalt land, betyder inte att man får följa lagar och normer för fredlig samlevnad, om man vill. Man ska följa dem.
Att immigrera till ett nytt land, som man själv har valt ut, innebär inte bara att man får förmånen att ta del av något nytt och förhoppningsvis bättre, utan även att man behöver göra sig av med opassande, och kanske till och med olagliga traditioner och beteenden.
Det är ett högst rimligt krav från medborgarna i det nya landet, och från staten som ska upprätthålla ordning och rättvisa. Det kostar mycket pengar, arbete och stort tålamod, att ta emot människor från annorlunda kulturer, och från länder där utbildningsnivån generellt är mycket lägre än i Sverige.
Det är rimligt och självklart att det finns krav på anpassning, integration och kunskapsinhämtande. Tycker inte du som politiker det?
Varför skulle en främmande människa i Sverige, vilja fortsätta att betala för någon som ber att få flytta in, och som i praktiken kan bli en fiende till det demokratiska och säkra samhället, utan att det påverkar det nyvunna medborgarskapet?
Jag känner en stor sorg för det som mina invandrade vänner blir drabbade av; misstänksamhet, och i vissa fall oacceptabel rasism. Alla helt vanliga, skötsamma, normala invandrare, alla med ett utseende som berättar att de någon gång kommer från en annan världsdel, blir ju också drabbade av de missanpassade och de kriminella invandrarna.
Det finns ett politiskt ansvar för alla skötsamma medborgare. Tung och kronisk brottslighet bland vissa invandrare, straffar även de skötsamma!
En demokratiskt utformad, socialt välfungerande rättsstat, är ett samhällssystem där man på individnivå arbetar aktivt för att få gruppen – oavsett vilka medlemmarna är – att leva drägliga, säkra, kunskapsfyllda, trygga och jämställda liv.
Det är fullständigt orimligt att människor som har befunnit sig i Sverige i 5–25 år, ser som sin självklara rätt att få fortsätta med sitt hemlands rättsskipning, normbildande och uppfostran, om dessa går på tvärs med svensk lagstiftning. Hur kan en stat som Sverige låta detta fortgå?
Du som riksdagspolitiker; vad har du gjort för att komma till rätta med detta?
I Sverige gäller svensk lagstiftning. Den som inte ser sig själv nödgad att följa den i Sverige, är missanpassad. Integrationen har inte fungerat väl, kan man också uttrycka det.
Vi har numera inte bara vuxna som skjuter ihjäl varandra, utan även barn som skjuter ihjäl barn och vuxna.
Kanske föräldrarna till de missanpassade, inte har förstått vad deras egen anpassning i ett säkert land, betyder för barnens fortsatta framgång i landet?
Föräldrarna kanske inte tycker att gratis skola och yrkesutbildning för barnen, är något bra att ha? Föräldrarna har kanske inte medvetenhet om sin uppgift att vara en god förebild?
Kan föräldrarna ha valt att fortsätta att ”vara som hemma”, men i Sverige?
När tv visade de vuxna männen som ”heders-slogs”, ”klan-slogs”, i studentstaden Lund, blev jag stum. Det var helt absurt att titta på. Hur har dessa män kunnat leva i decennier i Sverige, med det här ociviliserade beteendet? Är det verkligen ingen av dessa utövare som har förmågan att skämmas för hur de uppför sig offentligt?
Vi ser dagligen resultatet av ett stort, ekande integrationsmisslyckande. Hela världen ser det, faktiskt.
Allt fler visar sig tydligt, inte ha kunnat, haft ambitionen eller velat, anpassa sig till det nya landet.
Jag anklagar ingen som valde att ta sig hit, tvärs över både en och två kontinenter! Jag håller helt och hållet tidigare politiker skyldiga till att ha lockat hit en för stor, och för snabbt genomförd, invandring.
Betydande delar av den är helt misslyckad. Delar av den är fantastiskt bra.
De missanpassade, de inte integreringsbara, är en katastrof, både för landet Sverige, men förmodligen allra mest för sig själva.
Är det inte dags att samtala på individnivå med dem som getts svenskt medborgarskap, och som ägnar sig åt kriminalitet? Även med dem som bott i Sverige i över 7–8 år, och fortfarande inte klarar samtal med myndigheter utan tolk? Och med dem som vägrar att utbilda sig för att bli gångbara på arbetsmarknaden? Är det inte dags att samtala individuellt även med dem som agerar antidemokratiskt och förespråkar könssegregerad livsstil?
Migrationsverket kunde kalla till en form av utvärderingssamtal. Utvärdering av åren i Sverige. Om den som är missanpassad inte har tagit eget ansvar för sin integrering, kanske det är fel land att fortsätta att bo i? Det kanske är fullt möjligt att flytta tillbaka till hemlandet? Eller till ett land där den kulturella och språkliga anpassningen inte är så svår?
Jag anser att svenska politiker och myndigheter nu är skyldiga att börja diskutera hur de svenska medborgarskapen, som väldigt frikostigt delades ut under några decennier, ska kunna återkallas på ett rimligt och humanitärt vis.
Det finns moraliskt sett, en skärningspunkt, där man som individ har passerat gränsen, för vad en stat ska kunna tolerera från individen, för att skydda den, och låta den ta del av alla förmåner staten ger. Samhällskontraktet ska gå åt bägge håll.
De politiker som en gång ställde sig på den enkla vägens karriär, är de som historien kommer att döma som misslyckade. Det pratas redan om Moderaternas Fredrik Reinfeldt och hans ”Öppna era hjärtan”, samt om Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet, då det handlar om den lagstridiga så kallade gymnasieamnestin.
Sverige har inte haft relevant kompetens för att ta emot stora mängder människor från kulturer där värderingarna på den numera kända WVS-kartan ligger så långt bort från de svenska som det går att komma. Om detta har skrivits böcker, artiklar och rapporter, långt innan 2021.
Tyvärr fylls våra vardagar nu av kriminella handlingar, ofta utförda av människor med etniskt ursprung i Mellanöstern och Afrika. Där lever religiösa konflikter, könssegregation, det som missvisande kallas ”hederskultur” (det borde heta något helt annat, för någon heder i vår bemärkelse handlar det inte om, jämför ”hederligt arbete”, ”hedra”, ”hedersknyffel” och hedrande”) och det vi nu lärt oss som ett nytt ord i svenskan: klankultur.
Inget av de nämnda samhällsfenomenen ovan, fungerar i vårt land. Inte ens i Lund den sjätte september 2021.
Framtida asylsökande bör avkrävas ett aktivt avståndstagande till nämnda fenomen.
Det är ovillkorligt för att bevara det sekulära samhället med religionsfrihet, rättsstaten samt demokrati och jämställdhet.
Du som är politiker idag; du måste tyvärr städa upp det dina föregångare misslyckades med.
Det är din dystra plikt mot oss som ska avlöna dig, och som ska välja in dig som politiker igen. Det var ditt val att bli politiker. Ett oerhört viktigt uppdrag! Jag avundas dig inte. Men ansvaret är likväl ditt. Rannsaka då och då din egen insats, och om du håller tillräckligt lång horisont för dina val.
Jag och sannolikt oerhört många fler i Sverige, skulle vilja ha en återkoppling från er nuvarande, och definitivt från de tidigare politikerna. Ni som bejakade en stor och ogenomtänkt invandring från patriarkala och lågutbildade strukturer; vad har ni för lösningar nu, på de problem som era beslut då, skapade?
Mycket är vi toleranta mot, det turistande, sekulära och resvana folket svenskarna. Vi beter oss själva emellanåt rätt taffligt, på en del stora turistorter. Jag har arbetat med turism på Costa del Sol i södra Spanien under 80-talet, så jag minns hur det kunde se ut.
När det kommer till asyl och svenskt permanent medborgarskap, är det ett ömsesidigt åtagande som borde vara självklart.
Beteenden och livsval som direkt undergräver vårt samhällsbygge, kan naturligtvis inte tolereras. Är det kriminellt ska det handhas av polis och rättsväsendet. Är det del av en personlig livsstil och inte på kollisionskurs med våra lagar och samhällsnormer, så är det nog bara att fortsätta, för vår värld är global, och Sverige är ett gott land, för det mesta.
Jag vill tro att Sverige kommer att fortsätta att vara det. Men det krävs smärtsamma förändringar.
Med önskan om skriftlig återkoppling från dig som är politiker, gammal som ung.
Hälsningar
Berit Bernelycke
(Brevet är reviderat från den 7 september 2021. Det går bra att dela vidare, men i sin helhet, inte lösryckta citat. Tack!
Jag kommer även att publicera de svar som kommer in från våra politiker här på min öppna Fb-sida. Jag publicerar enbart efter att ha fått politikernas tillåtelse till det, såklart.)
https://www.facebook.com/berit.bernelycke