Taget från flödet och skrivet av Carl-Oskar Bolin, men är en viktig text och bör delas! Jag lägger inte så mycket viktigare vid att det är ett inlägga av en Moderat, utan det är det han säger som är det viktiga.
___________________________________________________________________________
Därför har Ulf Kristersson rätt och avlatspoliserna fel.
Häromdagen gjorde Ulf Kristersson läsvärd intervju i DN om den framtida klimatpolitiken. Kampen om vem som kunnat uppbringa mest ilska över intervjun har varit hård mellan vänstertwitter och förment liberala ledarsidor lutande åt C. Varför? Därför att Kristersson inte ställer upp på den i delar av samhället förhärskande dogmen om att klimatfrågan handlar om personlig självspäkning.
Just av detta uppenbara skäl har Ulf Kristersson förutsättningar att bli den statsminister som får Sverige att minska sina klimatutsläpp, eftersom han börjar i rätt ände. Inget samhälle kommer nämligen lyckas med sin omställning om det inte finns stöd för den bland befolkningen.
Rätt ände i sammanhanget är att skapa förutsättningar för människor att fortsätta leva sina liv, med samma friheter och möjligheter som tidigare, fast utan att släppa ut koldioxid i någon större omfattning. Det är alltså inte genom att staten driver människor i fattigdom och påbjuder skam som avlat till den som inte ger upp sin tidigare livsföring som man lyckas med klimatomställning. Inget land eller regering har kommit närmare målet med dessa utgångspunkter. Däremot blir delar av miljörörelsen allt mer auktoritär i sin orientering eftersom man dragit slutsatsen att människor istället ska tvingas inrätta sig i en ny livsföring.
I grunden handlar klimatutsläppen om en enda sak. Energi. Det är naturligtvis tråkigt för alla som vill att det mer ska handla om en livsstil där man kan skilja goda människor som bryr sig, från de lite sämre människorna som inte vill eller kan bry sig på samma sätt. Allt i inramningen av den analkande apokalypsen, för att verkligen utmåla den sistnämnda kategorin som särskilt klandervärd.
Allt kokar dock ner till frågan om den energi vi använder släpper ut koldioxid som biprodukt. Svaret på den frågan har i huvudsak sedan den industriella revolutionen varit ja. Den energi vi tillgängliggjort oss under de senaste 200 åren har i ökande omfattning kommit från fossila källor. Innan man rakt av förbannar denna utveckling bör man vara medveten om att denna energianvändning varit en grundläggande förutsättning för precis all ökad mänsklig levnadsstandard. Inga cancermediciner, hörapparater, bilar, iphones, ingenting hade funnits utan den radikalt ökade energianvändning människan lyckats tillgodogöra sig sedan den industriella revolutionen tog fart. Det är förmågan att använda tillförd energi som gjort att vi kunnat göra den resa ingen annan art på Jorden har genomfört.
Är vi då dömda att gå under i våra egna koldioxidutsläpp? Svar nej, eftersom människans tekniska landvinningar tillgängliggjort oss andra energikällor längs vägen. Här blottläggs dock den verkliga sklijelinjen i klimatdebatten. Å ena sidan, de röster som vill att vi ska nå målen med hjälp av energisvält, personlig underkastelse och en radikalt sänkt levnadsstandard. Å andra sidan, vi som ser att energianvändning är en förutsättning för att upprätthålla det välstånd varje människa i västvärlden tar för given. Den förstnämnda sidan förbannar kärnkraften eftersom det idag är det primära kraftslag som på bred front kommer kunna låta oss nå målen utan att människor markant förändrar sin livsföring, eller behöver lägga en väsentligt större andel av sin disponibla inkomst på sin energikonsumtion.
Helt plötsligt försvinner hela caset för de som vill att vi ska skämmas för det mesta av vår nuvarande livsföring – eftersom den till mycket stor del kan elektrifieras och därmed fortgå utan stora utsläpp utan att radikalt behöva förändras.
För att förstå varför kärnkraften är det vettigt skalbara alternativet för att minska koldioxidutsläppen måste man ha perspektiven och storheterna klara för sig.
1 Kg kol innehåller ca 7-8 kWh energi.
1 kg olja innehåller ca 12-13 kWh energi.
1kg anrikat uran 235 innehåller ca 24 miljoner kWh energi.
Det innebär alltså att ett kilo kärnbränsle innehåller 2-3 miljoner gånger mer energi än motsvarande vikt av olja respektive kol.
Det skvallrar om vilka enorma mängder fossila bränslen och därmed utsläpp som ett fåtal kärnkraftverk kan utradera – om bara den politiska viljan finns.
För att sätta det i ett aktuellt perspektiv. Tyskland har försökt genomföra sin klimatomställning genom att lägga ner kärnkraft och satsa på sol och vind istället. Förutom att dessa kraftslag i jämförelse med kärnkraften är extremt ytineffektiva bär de den stora nedsidan av att inte vara tillgängliga på beställning. Det har inneburit att det tyska beroendet av fossil elproduktion så snart inte vädret kan leverera användarnas elbehov varit fortsatt stort. Nu har man, tillsammans med resten av Europa fått erfara den andra nedsidan av sin energiomställning, nämligen beroendet av Ryssland. I panik startar man därför gamla kolkraftverk med installerad effekt motsvarande lite drygt all den kärnkraft Sverige en gång hade i våra 12 reaktorer, men också motsvarande den installerade kärnkraftseffekt Tyskland själva hade kvar så sent som 2016.
Bara i år kommer de extra kolkraftverk Tyskland startar, som man inte hade behövt starta om man hade haft sin kärnkraft kvar, motsvara utsläppen av 4 års svensk biltrafik, eller om man så vill 47 miljoner dieselbilar som kör 1200 mil på ett år. Ändå vill de partier i Sverige som hyllat den tyska energipolitiska resan att dieseln i Sverige gärna ska få bli ännu lite dyrare för klimatets skull. Tydligare än så kan det inte visas att det för dessa partier inte är de globala utsläppen som står i centrum, utan viljan att sätta sig på enskilda människors livsföring.
Häromdagen sa Centerpartiets kärnkraftsmotståndare nr. 1 Rickard Nordin att kärnkraften bara är en affisch för de partier som saknar klimatpolitik i övrigt. Att Sverige, sedan nedläggningen av Ringhals 1 & 2 eldat mer olja i karlshamnsverket under 2021 än under de 10 föregående åren tillsammans verkar vara ett sakförhållande Nordin väljer att bortse från, liksom det faktum att verken kunde förse mer än motsvarande hela Skåne med fossilfri el. Såhär kommer det att fortsätta låta i debatten, därför att det finns en mycket stor schattering som vill att klimatfrågan ska handla om personlig uppoffring snarare än om möjligheten att med hjälp av kärnkraft skapa ett utsläppsfritt samhälle där folk kan leva sina liv som vanligt.
För första gången kan Sverige få en statsminister som på allvar minskar Sveriges utsläpp samtidigt som vi gör upp med den ordning där människor förväntas gå och känna en latent ångest och skam över sin helt vanliga livsföring.